Vinsjukdomarna som bör undvikas

Att brygga sitt eget vin kräver kunskaper kring mycket i processen. Vem som helst kan sätta sitt första vin men det blir sannolikt bättre och bättre ju fler satser man gör. En viktig faktor att ha i åtanke när man brygger vin är att försöka undvika så kallade vinsjukdomar.

Vanligt förekommande är mögel som uppenbarar sig som antingen gröna eller vita fläckar som lägger sig på ytan av vinet. Man kan få mögelpartiklarna att klibba fast med hjälp av ett rör från häverten och på så sätt få möglet att avlägsna sig från vinet. Finns möglet å andra sidan på antingen frukten eller fruktmassan så bör man använda en kniv eller sked för att avlägsna.

Mögel trivs inte bra med kolsyra så därför är risken för mögelbildning under jäsningsprocessen mindre. Mögel bildas från en luftinfektion och inte genom vinet i sig. Under hösten då mycket sporer finns i luften är det större risk för mögelbildning. När man brygger vin bör man tänka på att förvara utrustningen i utrymmen som är rena och fräscha. Utifrån mögelaspekten är det till exempel inte speciellt bra att låta varken vin eller frukt få stå öppet i en dammig lokal.

Bittert vin är också en typisk vinsjukdom. Om ett vin får stå i ro allt för länge så kan den bittra smaken uppstå. Det i sin tur medför att vinet kan bli både mörkare och grumligare. Det beror på oxidationsämnen i frukterna. Dock oxiderar vissa frukter mer än andra. Till exempel kan man relativt snabbt upptäcka hur ett skalat äpple blir brunt när det står framme.

Genom att tillsätta vinsvavla kan man med goda förutsättningar återställa vinet så den bittra smaken försvinner. Ibland är det svårare att göra återställningen och då rekommenderas att tillsätta 2 gram vinsvavla per 5 liter vin, och därefter låta det vila under ungefär en vecka innan buteljering sker.

Svarta och röda vinbär tenderar att bilda en slags gelé i vinet, vilket beror på att de är pektinrika frukter. För ett sådant problem kan man med fördel tillsätta en påse enzymer som man löser upp i lite vin. Om vinet sedan skakas regelbundet tar det inte speciellt lång tid för geléklumparna att lösas upp. Processen innebär dock att aktiviteten på jäsningen en kort tid kommer ökas.

En annan vanligt förekommande åkomma när man brygger vin är att det bildas slem, vilket beror på att vinet troligtvis innehåller för lite syra. Slembildningen kännetecknas genom att slembakterier bildas i slags långa trådar. En mycket enkel lösning på problemet innebär att man använder sig av antingen vinsyra eller citronsyra. Man bör även göra en lätt svavling när ett par dagar passerat efter tillsättningen av syra.

Vinbryggare kan ibland upptäcka att det har lagts som en slags dammig hinna över vinet. Det kallas hinnjäst och bör behandlas som ett allvarligt hot mot vinsatsen. En av de främsta orsakerna till att hinnjäst bildas är på grund av att häverten är dåligt rengjord. Det kan även bildas om man allt för ofta tappar av vin och damm råkar sugas ner i jäskärlet.

Dessvärre förstörs vinet ganska omgående av hinnjäst. Problemet är att det frodas av alkohol och expanderas således i en jäsningsprocess. För mycket hinnsjäst ger vinet en obehaglig och fadd lukt och smak. Vinet blir tyvärr karaktärslöst och näst intill odrickbart.

Men det är absolut inte omöjligt att ta itu med hinnjäst, men det under förutsättning att angreppet upptäcks på ett tidigt stadie. Om det upptäcks tidigt kan vinet nämligen tappas om. Dock ska omtappningen avbrytas när ytan är ungefär 3-4 cm från hävertens mynning. Det är nämligen så att sporerna från hinnjästen gror ca 1-2 cm under vinets yta. Med hjälp av en filterplatta ska man helst svavla vinet och tappa upp det på flaskor genom en filterplatta.

Man bör dock ha i åtanke att hinnjäst ändå försämrar vinets smak och hållbarhet även om det blir bättre än om ingenting alls görs åt hinnjästen. En omtappning på detta viset är alltså en nödlösning och vinet bör förbrukas snabbt och inte sparas under en längre tid.

Det finns produkter som till exempel Glasrens och Jäsrens som är suveränt bra till rengöring av utrusning som varit i kontakt med infekterat vin. Det fungerar även bra att använda någon form av kloraminlösning. Noggrann rengöring innebär att hinnjästen inte återkommer.

Butylacetat som består av butylalkohol och ättiksyra är en förorening som kan drabba vinet. Det räknas som en tyngre alkohol som uppstår av stärkelse från exempelvis ris eller råg. Inom till exempel parfymindustrin är butylalkohol vanligt förekommande på grund av ämnets mycket starka doft. I vin bidrar butylacetat till förtunning och får en skarp och något brännande smak som inte är att föredra.